Nu känns det sådär igen, som som att det river inuti mig. Hatar när känslan kommer krypande. Mår inte bra och det finns inget jag kan göra åt det. Det blir så när jag känner mig utanför. Hatar det. Hatar min plats. Hatar min situation. Men om jag säger något om det så är jag bara dum och egoistisk. Mår bara dåligt av detta.

//Hell